marie – författare och bokrecensent
Så, vilka delar består jag av?
Jag föddes i slutet av åttiotalet i de nordostskånska skogarna och har sedan dess haft dragning till både skog, vatten och stad. Det är geografiska element som såklart tar plats även i mina historier. Jag har skrivit historier sedan tonåren och alltid funnit en återhämtning från tuffa tider i att drömma mig bort. Därav har jag även flera söndertummade pocketböcker hemma som färdats med på mina tåg- och bussresor och alltid hälsas som återkommande bekanta i mitt sinne.
Jag har alltid minst en historia i datorn och en i huvudet. Det finns få saker som får de kreativa kugghjulen att snurra så som gamla hus, bryggor eller dramatiska landskap.Utöver det så har jag en dragning till vänskapsrelationer, märkliga hemligheter, det lite oförklarliga, jul och nyår samt gamla brev och urklipp.
Hemma; är ett rött hus med övermäktig trädgård som jag drömmer om att bemästra, granne med skogen och familjen är man, dotter och två egensinniga katter varav en ofta lämnar “presenter“ på uppfarten och en trivs bäst av att sova i ens knäveck natten igenom.
Mina Projekt
Jag, Marie Englund, är en nybliven författare från Sverige som debuterade våren 2024 med romanen ’Vingklippta’ och arbetar på nya manus samtidigt som jag recenserar böcker, trädgårdspåtar och styrketränar.
1
Manus
1
3:e plats i Starke viking
2
jamande katter
2000+
kvadratmeter tomt
mitt skrivande – varför?
Egentligen är det lättare att säga När jag började. Mitt varför kommer senare. Men den första gången skrivandet blev ett andningshål för mig, och något jag gjorde utan att tänka, var under nians nationella prov i svenska. Där skrev jag utan att tänka först, det flöt bara på. Sedan dess är skrivandet ett sätt att smita undan världen, bekymmer och trubbel. Det är chansen att återhämta, låta karaktärer få egna liv och relationer blomma ut. Chansen att skriva de historier jag drömmer om att få läsa.
Jag tror utmaningen är frågan om jag ska tänka kommersiellt eller inte då jag skriver. Ska jag vara sann mot mig själv – jag använder gärna långa gestaltningar av både karaktärer och miljö och detta har fått både ris och ros – eller ska jag skriva rappare och mer koncist? Det finns de som tycker mycket bra om mitt “författar-DNA” (som jag kallar det) det men även de som säger att “det är tungt och svårt att ta sig igenom”. Den stora massan kanske föredrar ett snabbare språk, men det är inte det jag själv uppskattar att läsa – hur ska jag då kunna skriva så?
