av Ildikó fritz
utgiven 2025 på karat förlag
En bok om två par. Om fyra vänner. Om känslan av att inte passa in. Vare sig i sin familj, i sitt kompisgäng eller i sitt land.
När jag själv pluggade i Lund bodde jag inte på nation eller i korridor. Jag bodde inte ens i Lund, utan en dryg timmes resa norrut. Därför har jag ingen som helst erfarenhet av det studentliv och de studiegrupper som beskrivs i boken. Trots det ser jag det framför mig. För Ildikó beskriver så väl ett sammanhang jag suktade efter men aldrig blev en del av. Tacka min sociala fobi för det.
Det mellanförskap som Ildikó tidigare nämnt är jag inte i närheten av. Den mest utlandsfödda släkting jag kan dra fram är en farmor som föddes i San Fransisco på 1930-talet.
Med ditflyttade svenska föräldar.
Som begav sig hem till Sverige igen innan lillebror kom.
Utöver farmor har vi, enligt systerns idoga släktforskning, generationer inrikesfödda personer före oss. Därför känner jag mig varken ha kompetens eller, ens rätt, att värdera på vilket sätt författaren tar oss med på till synes självklara företeelser och ifrågasätter dem utifrån perspektivet; svenskfödd men med utländska föräldrar.
Vem har rätt att kallas sig svensk?
Och vill den personen per automatik göra det?
Något som däremot, gång på gång, ger mig knytnävsslag av igenkänning är då huvudpersonerna anländer till sina respektive midsommarfirande. Den omedelbara känslan av att inte höra dit, oavsett etnicitet, för att man inte “tas om hand” av sin partner är kvävande.
▪︎ Hur ska jag stå?
▪︎ Vem vågar jag titta på?
▪︎ Är det okej att gömma mig på rummet?
▪︎ Varför inkluderar inte min partner mig?
Ja, jag är vuxen men det är första gången jag träffar de här personerna, ehrm Hjälp!
Needless to say, jag drog benen under mig och blängde stundtals ned i boken. Kved åt ogenomtänkta kommentarer, skakade på huvudet och tanklösa föräldrar och försökte med alla medel få huvudpersonerna att vända om.
Åh nej, lyssna inte! Titta inte!
Do not open up that can of worms!
